Det går en förnimmelse genom allt
Ett förskalv med budskap utan konsensus
Fragmenterad och inkapslad
En fjärils vingslag som inte orkar orsaka storm

Rytmen följer ingen känd takt
Ebb följer inte flod
Månen har valt bort natten
Kvar av det som tidigare var känt är avlägsna minnen

Det vandrar en själ som förlorat sin kropp
Vilse men utan att veta om det
Som letar efter något att söka
En själ som aldrig funnit gemenskap nog för att veta om dess ensamhet

Det är inte döden som skrämmer mest
Det är inte ångesten som är värst
Det är varje människa egna spegelbild
Den som inte vågar möta sin egna blick

Inom horisonten föds detta kaos
Detta stormiga hav som inga ord rår på
Stympad av erfarenheten fortsätter cirkeln
Fortsätter tills det finner ett slut