i den dunkla nattens strider

den skaran skaldar emot nu

det sinne som främst lyssnar

insidans inre fattnings grund

poeterna berör henne i natten

framkallar rysningar visar sin

oändliga frenesi utan något slut

sakta tornar känslorna av rus

de förmildrar ångestens grogrund

ett minutiöst noll läge för de flesta 

men för henne är det fest i tystnaden 

den allvarsamma minen har gett vika

leendet sprida om än lite drivet av ruset 

fyller det vita arkets blanka lysande sken

framkallar siluetter av meningsinnehåll