Nu nalkas snart begravningen
mycket att förbereda.
Jag håller mig sysselsatt
i mina tankar finns bara du!
Min kropp värker
som om all sorg samlats där.
På morgonen innan jag öppnar ögonen
kan jag låtsas att allt är en dröm.
Att du ligger vid min sida
ger mig en morgonpuss.
Verkligheten är obarmhärtig
ingenstans finns du.
Ändå finns du överallt
för allting påminner om dig!
Jag kramar din skjorta
andas in doften.
Vad ska jag göra när doften försvinner?
För andra är begravningen ett avslut
för mig är det bara början.
Lära mig leva utan dig
gör jag aldrig.
Men att smärtan blir lite mindre smärtsam
kanske nångång händer..
Varför ska jag måsta leva utan dig
när du är allt jag behöver?
Vi kände båda att vi hittade hem
när vi fann varandra.
Nu är minnen allt jag har
vi möts innanför mina ögonlock.