Orfeus fyller sin cirkel med svart bläck.
sen stirras det. på brytningar.
sen så skriver han om det hela, till sin doktrin.
sin sanning.

självklart kunde inget vara längre från sanningen.

att försöka skriva in sig i en annans hjärta på sitt sätt gränslöst,
även om det gränsar till vansinne.
avsaknaden av insikten som lyser tillbaka är bara en effekt som avsaknaden kommer med.
Eurydike står inte längre där som en spegel, hon har rest.

med hans tillkortakommanden som biljett.

Eurydike har sitt eget mörker att möta, att fylla.
men skillnaden är
hon vet, att hon vet
liksom du vet, att helhet och tomhet
är bara olika namn på samma
fenomen.