arga gubben skrek och skrek

alla hemska svordomar flög

men så plötsligt blev han vek

kastade alla svordomar i en hög

kolla sa pojken se där

rodnar visst gubben gör

kanske han blivit kär

hennes hjärta han hör

gubben sopade upp alla fula ord

satte blommor där i krukor fina

svordomarna blev kompostjord

han sa ... drunknar i ögonen dina

pojken skuttade hem ville berätta om

till mamma och pappa att kärlek ära

föräldrarna kärlekens ord  huldade om

när de förstod mötas på nytt blev de kära