markens mognad 

sjuder av liv inom

fröbädden skyddas

av de fallna löven

i lövsalens krypta

paret finner stigen

prisar varandras skönhet

ristar oförskyllt i barken

förevigar hjärtats kärlek

trädets kala grenverk

skall aldrig mer bära

lövskuggans bladrikedom

ej mer bebos av kära trastpar

saven rinner sakta ut ur 

det inristade kärlekshjärtat

fågelsången blir ljudlös