vänner träd i skogens djup in

se de kala grenverkens prosa

bilda meningar till varje sinn

strofers vishet kan risa och rosa

trädkronan söker famna himlens bomull

sträcker sig efter molnen och leker tafatt

jaga aldrig efter för att fånga himlens mull

grenar skingrar moln för att fånga solens skatt

levande smäktande gröna bladverks sista

slåss för ett förgängligt ögonblicksverk

kylans återkomst frostrosor i barken rista

klär av sommaren sin blomstrande särk

molnen de tunga grå

stryper solens flöde

ödsligt nakna de stå

trädkronan viskar öde