Idag var morgonen så vackert blå
jag stod stilla-njöt av stunden då.
Liknade dina blåa ögons klara ljus
nu börjar strax dagen utanför mitt hus.
Mellan trädtoppar turkos-solen går snart opp
det andades lugn,frid och hopp.
Hela vägen till staden där du bodde då
öppnades himmelen och solen strålade så.
Du ville vi skulle tänka på din glada soliga sida
du lyste-ville inte vi skulle lida.
Efter dagar fyllda av mörker och grått
är det här den vackraste dagen på länge vi fått.
Vi samlades och grät ett farväl
till dig som vi håller så kär.
Det känns så sorgligt -men blev ett värdigt adjö
i våra minnen kommer du aldrig att dö!