mörkret redan vid fyra drog ned

en slags inre rullgardins mörker

tog min älskling i handen mot toppen

gick en krävande utmanande väg upp

mellan bergknallarna hittade vi blåbär

plockade och åt dem med stort leende

fortsatte pusha fram oss upp upp upp

stora kliv över bergssidan mot toppen

våra ansträngningar utdelade en vinst

en klarröd solfjäderformad solnedgång

vi stod där och hänfördes till vindens sus

toppen var nådd och våra steg upp lyckades

kramen tog vi på vägen ned för Hackstabacken

belönande kärlekskram vi trånat efter att få ge

våra sinnen entrade trappan mötte granne 

kamratprat och glädjeruset smittade av sig

klockan signalerade 50 min inklusive allt ...

vi fann oss som lyckliga optimister i höstrusket