Orden kommer på en rad.
Var det nått, som jag tänkte,
i hjärnans industristad,
som Medvetandet sänkte ?
Å, i Boken, blad för blad,
Handlingen, liksom, blänkte...

Livet är Annorlunda, -
just nu, än, det förut var.
Behöver, bara, blunda, -
- så kan jag se andra da´r.
Ny, tid nu, dock, skall stunda,
ej som det som varit har !

Står mitt i Evigheten.
Får, snart, - äntligen - veta
den Stora Hemligheten --
- å slipper att mer leta
mig halvt galen efter den,
som vem som helst kan reta!

En hemlighet, som torde
handla om varför vi finns.
Det var nått som man gjorde,
å inte nu-längre minns ...
Men, Jubla, nu, vi borde.
då -till slut- Kärleken vinns !!