så är det äntligen vardag igen

några sköna vardagar innan

det blir en röd igen

det är så tyst

en aning långsamt  känner jag det också

alla dessa röda dagar

i dag tänkte jag mig en längre promenad

tyvärr tog blåsten i

så på förmiddagen blev det inte av

nu har det nästan slutat vina runt huset

dags för mig att ta mig ut

få lite frisk luft

och skingra tankarna

som jag försöker tänka positivt

det går inte alltid

det har sagts mig att ensam är stark

det känns inte så dessa dagar

dom två sista juldagarna har varit långa

längre än det varit tidigare jular

nu är det vardag

jag ska utnyttja dagarna

med promenader 

och vara dagmatte några timmar

det är en lisa för min själ

hundarna visar sin kärlek

den är äkta

av mig får dom detsamma

mardrömmarna avlöser varandra

vissa mornar vet jag inte var jag är

när jag vaknar

stiger ur sängen

det händer att jag inte hittar dörren

så jag kan komma ut ur sovrummet

i morse plockade jag i hop min stickning

ett par böcker som jag håller på att läsa

dom skulle med hem

till slut efter allt irrande

förstod jag att jag var hemma hos mig

inte hos mamma

som varit borta i mer än tio år

mina handlingar gör mig rädd

börjar också förstå

att det som väntar mig dom närmaste

månaderna gör mig lite orolig

det ska jag inte behöva

nu när jag vet att jag får

den hjälp jag behöver

någon som förstår

det brukar ordna sig till sist

men tyvärr

när jag går här ensam

det är så tyst

att det går att höra en knappnål

falla till golvet

i morgon är en ny dag

en dag med mina fyrfota vänner

det blir en positiv och härlig dag

anits 27 december 2016