Solstrale. VI ALLA ÄR MED OCH SKAPAR... VI BYGGER UPP OCH RIVER NED... VI LEVER OCH VI DRÄPER ÖGONBLICK KNOSAR IHOP DEM SOM INGENTING BETYDDE NÅTT SKAPARENS STUND
om ingenting betydde nått skulle jag inte jaga punkter alla vill komma till punkt ... se!?
det kvarvarande skräpet är väck nu skiner solen genom nyputsad ruta så om skräpet varit kvar ... ja då ja... då hade ett putsat fönster inget betytt
så då blev det dags att sätta sig ned nöjd stunden infann sig av en slags fridfullhet allt var ordnat så nu skulle här minsann ordas
avbrottet briserande hjärtfrekvens - skönheten kom hon stod darrande i köksdörren med solen i ryggen han släppte pennan satte inte ens punkt för det följande
en intensifierad passion extraherade två kroppar dammet yrde i den malätna gamla sänghalmen ... tystnaden tomheten inåtvändheten begravde tilliten sprickorna syntes allt mer tydligt i den falnande putsen sorgerna gick inte att begrava de gick aldrig att begrava ... den ökenherde som vallade sin hjord sökte en oas där det friska vattnet skulle befria den stora törsten ...
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Solstrale
Läst 226 gånger och applåderad av 6 personer Publicerad 2017-01-26 15:45
|
Nästa text
Föregående Solstrale |