Det var en enklare tid,
då ni inte skrämdes
När livets otaliga möjligheter radades upp
Inför era skräckslaget hungriga blickar
Ni kröp ihop inför livet
och gömde er i vin

Där nere vid sjöns spegelblanka yta
Brann brasan lika hett som er
Och ni vältrade er i känslor
Under himlens skoningslösa valv

Allt du saknade var en mening bortom
Billiga fyllor och blöta kyssar
I en alltför nedsutten soffa
Hos en främling du ändå inte tyckte om
Och den sprängande längtan
Som du inte förstod dig på
Dunkade i ditt bröst

Allt ditt trånande värkte
Och i ena sekunden
ville du bara dö
Men i andra
ville du inget mer än att leva

Allting du behövde var att rå bot
På rastlösheten,
Som förstörde dig inifrån
Du trånade efter meningsfulla samtal
Under en rytande fläkt
Som svalde luften lika enkelt som lögnerna
Om att livet skulle bli lyckligt
Någon gång, bortom horisonten