Återkommande var smultronen
de solmogna varma

och där var du,
tittandes ut genom fönstret

utan att veta om du såg

de små små fingrarna,
försiktigt plockande röda

alltid satt du där

i fönstret på en gård,
ensam i det stora huset

porslinsskål på bordet
med små hårda karameller

som med värme delades ut,
till små små besökande händer

nu i minnenas land
där kommer du alltid bo,

berättandes sommar om dig.