Jag har lärt mig simma i vatten. Det gjorde jag för sjuttio år sen. Men bland spyorna, de som väller ut ur TV-apparaten idag, där drunknar jag.

"Det är över nu", sa mor, när kriget tagit slut. "Hemskheterna är borta, ser du!"
Sa mor. Hon höll mig i handen, när vi gick nerför Lilla Bergsgatan i Göteborg.
"Det är över nu!" Och jag minns hennes trygga hand.

- Men mor, det är inte över. Jag ser gaskvävda barn idag. De krälar framför mina fötter. Jag hör deras kippningar efter luft.
- Jag ser ilandflutna, drunknade pojkar på stränder.
- Mor. Det är inte över. Det har börjat om.
- Öppna inte ögonen, mamma. Du vill inte se det.

- Men det måste jag.