i det ärligt svarta eller det förljugna vita
på håll så är det uppenbart

alla beslutens födslovåndor
skruvar sig och svettas
ekar som öknens tomhet

famlande men ändå fastlåst
en livstid utan galler, domen har fallit

när vi kommer nära så försvinner det
som i ett rum där väggarna har sett klart

vi föds alla med samma dödsdom
alla de som ska hyllas, beskyllas och alla de ska skämmas
jag tog skulden och du tog skammen
vi delade lika