under ginstbusken sitter

en nedslagen man

och ser människor glida förbi

det är mörkt i hans själ

all hans glädje försvann

när han dör är han slutgiltigt fri

ingen vet när det sker

kanske dröjer det än

men hans längtan till himlen är stor

ingen människa vet

när hans vandring är slut

endast Gud som i himmelen bor

det är en ynnest att få lämna

denna arma jämmerdal

det är en ynnest att få bryta upp

och gå till himlens sal

jag är trött på jordelivet

och på allt det innebär

jag är trött på alla umbäranden här

under ginstbusken grubblar

en undrande man

som ett dåligt exempel på tro

och ibland är just sucka

det enda man kan

och fundera och sitta och glo

det är midnattstid nu

jordens yttersta tid

sammanhanget är större än stort

födslovåndan är svår

i en tid utan frid

mycket trång är ock himmelens port

det är en ynnest att få lägga sig

och viska sitt adjö

det är en ynnest att få resa hem

när kroppen har fått dö

jag är trött på jordiskt lidande

och denna svaga kropp

jag har ingen lust

att fullborda mitt lopp

LARZ GUSTAFSSON  3/5 2017