Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Första dikten i en samling med samma namn.


Skapelse på Väg....


Får mothugg vartän jag går -
å vintern va´ rättså svår.
Jag fick en bra Idé, men
den sjappa´ å försvann, sen.
Vad som, just nu, återstår
av dikten, får vi se, sen.

Ledbruten å utan Hopp!
Kan inte nånn sätta Stopp
för den otrogna bandit,
som kastar på mig ful skit
å hindrar mig i mitt lopp,
vill ha mig till sin munsbit!!!

Hör hjärtats nådiga steg,
i en Skapelse på Väg....
... utan Början, inget Slut, -
- en tanke jag haft, förut.
Att leva, - ett evigt kneg. ~~~
-Kom, ge mig ett kraftigt *Skjut*!

Vi får förståss hjälpas åt,
för å få en härlig låt !!
Ej bättre finns å göra,
- men känslorna är sköra!
Se upp, för allsköns despot, -
- som kärlek vill förstöra !

Glödlampan, ett Tecken på
att nått fanns innan Ridå!
Släcktes å har tänts på nytt,
omigen, sen tider flytt.
Nu, står vi här, -glada,- å -
se, ny Skapelse har grytt!! *






Bunden vers (Rim) av Marianne Räf
Läst 509 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2017-05-11 16:29



Bookmark and Share


  Anya VIP
Som så ofta slutar din text hoppfullt. Ett starkt innehåll i övrigt. Ditt personliga språk är talande, gillar din berättarröst.
2017-05-12

  KattenKin VIP
Personliga verser som känns fria trots den bundna rimformen. Fint namn på ny diktsamling och avslutet på dikten känns som glad vind i seglen.
2017-05-12

    ej medlem längre
Fin dikt som börjar lite sorgesamt men slutet känns hoppfullt!
2017-05-11

  Salvation Pepper
En sista vers som slutscenen i en pjäs, med glada rop och applåder!
Väl värt!
2017-05-11

  ULJO
Otroligt bra skildrat
2017-05-11

  Marita Ohlquist VIP
Din text känns som en frisk fläkt där luften står stilla!
2017-05-11

    Elisabeth Nilsson VIP
Kraftfullt diktat, med ett stänk av självironi.
2017-05-11
  > Nästa text
< Föregående

Marianne Räf
Marianne Räf