Du kastar mig så dråpligt ned
mot jordens hårda skorpa
Jag ser din sav från varma läppar drypa
Där mörkret kvider
och min saknad får sakta stilla krypa

Jag ger mig ut
på ett otämjt hav
Varje gång jag rör vid dig
Min kropp i vågor skälver
Under dina fingrars heta nav
Du skriver dikter
på min rygg
Med dina andetags lätta beröring

Där jag gömt alla mina hemligheter
Så evigt stilla,
evigt skygg

Du har tämjt min vildsinta längtan
Utan att ens veta hur man gör
För du jagar all min saknad
Och den vågar sig aldrig mer tillbaka