när sorgen snor sig som en för liten våtdräkt du inte kan få av

och cyklopet spruckit, luften är slut och snörper dig i ett stilla behag av lugn och gråt

Du vill bara doppa tårna, försiktigt, varsamt... du låter tyget flyga,

du dyker i...

Äntligen där i är ni ett.

salt som salt

och ni är ett med havet.