ur vinterns blåsbälg
en snökall pust genom skogen sveper
alla vindbarnen skrattar och leker
mellan trädens avklädda grenar
och över markens mossbelupna stenar

överallt på trädens alla knoppar
liksom glittrande paljetter
hänger små frusna vattendroppar
på finaste klänningen de sitter
fastknåpade av kölden
på trädmamsellen