Jag kan inte gå vidare. Kan inte släppa sorgen eller smärtan.

Jag går genom skogen nästan varje dag, men varje gång brister mina sår upp.
Det var där ni träffades det var där du lämnade din familj för att träffa henne.
Den natten lämnar du oss för att vara med henne.
Himlen sprakade av fyrverkerier och du kysste en annan, medan jag stod där med våra barn och gäster.
Dånen tystnade och jag och barnen gick hem.... utan dig.
De åren du var med henne, varje dag du lämnade hemmet. Jag förstod inte, jag borde förstått borde insett att du inte var den jag trodde,jag känner mig så dum.
Såren som sprättade upp mitt hjärta läker aldrig, jag försöker men det går inte längre.
Jag älskar dig men det räcker inte, jag förblöder sakta. Mitt liv rinner ifrån mig, och jag har bara mig själv att skylla.
Jag lät dig gå och nu dör jag sakta.