blåa stråk av drömmar

siluetten av en konvoj mot

ett berg av fyllda magar

han skriker olyckligt nu

floden driver in med ord

 på Paris gator flyter tavernans stolar

rinner över asfaltens parkeringsrutor

smälter strimmor av drivande isflak

som drar ut ur parisarnas hjärtan

svart ter sig gatubilden utan gatubelysning 

svängande snurrande strömmar far fram

det lurar en eka i varje gatuhörn till räddning

valvens begynnelsebokstäver drunknar

förtryckta orddepåer sipprar ut bildar skrik

muskelbergens tyngd pressar dem fram

den tungsinta olyckliges skönsång

klingar sorgset från balkongen

hoppets anhängare räddar strandsatta

lindas in i filtar bjuds på värmande dryck

de sliter med benens nedkylda oregerlighet

vit gul blå rödblinkande bilkonvoj

strider med bilden av det gängse paradisets

idén att alla ska räddas ur översvämningen

palatsets väggar rasar när Noaks ark dyker upp

ett samelsurium av röster får inget gehör

makthavarna kan inte fatta långsiktiga beslut