Nu gör det inte
längre lika ont.
Det är otroligt
att jag kan säga så.
Men då och då
pratar jag med ditt fotografi.
Det är så mycket som hänt
så mycket jag vill berätta.
Och visst gråter jag ibland
när du är nära mig i tanken.
Fortfarande så mycket
som minner om dig.
En melodi en vind
solen som leker tafatt.
Men jag har lärt mig leva
mitt liv utan dig.
Men minnen bär jag
nära mitt hjärta.
Och när jag verkligen behöver
tröstar du mig i en dröm.