pennan slog i och stiftet bröts

hur skall jag komma ihåg min vindmelodi

rösten lät som en väns

även om bortom en gräns

kvällen står blå men jag lyser en stjärna

Förlåt mig, jag tror jag måste gå!

...det är så otryggt att somna i denna gång

Själen ropar en vaggande sång

Hon målar vårens blom eufori

Längtar likt fågeln så duvo vit

kunde jag måla mitt inre nu 

valarna bygger en blåklints bro

Osäker är du i vår tro

hur länge skall hon vandra

i din spejande blick,

...intet är som väntans tider.