sipprande svarta sega ord 

ur ett urberg rinner trycksvärtan

orden som föds är svaga och klena

de får ingen mening att uppstå uti

tidigare fanns högar och travar med böcker

en gång byggda till ett magnifikt vetenskapshotell

där studenter brinnande för kunskapen fick bo

mitt bland kvarglömda kringströdda avhandlingar

ideerna hade mognat där en tid men fallit i glömska

kvar fanns en ljusgråbeige stod av ödet täckt av damm

en minnesstaty över svårmodet och egensinnigheten 

en åminnelse om att aldrig glömma att hålla huvudet kallt

hösten skulle komma och bladen rassla högljutt i vinden

sedan skulle den långa vintern som var utan slut komma 

ett öde golv med blottlagda golvbräder fyllda av trossatser

is och snö skulle begrava alla ordens innebörd under trycket

ingen skulle sedan någonsin minnas vart tiden tog vägen

bilar båtar bussar flyg fanns inte mer på denna jorden ...

allt skulle begravas under snömassornas renaste kristaller

förvandla allt till nya fossila bränslen under årmiljonerna