ljuvliga ljusa dimmor

fyllda av sinnliga strofer

de andas lättnad

speglar symfoniska regnbågar

akompanjerade av vakande röster

jublande själars sång

suddar kanske bort

vårens svarta svårmod

skapar högt i tak

bildar spindelväv på loftet

i någons huvud

får något att ske

när tankarna

går av och an

i hjärnvindlingarna

fina trådar ur ett nätverk

som ett ljusspel av solkatters svansar

som sprider sin livgivande väv

föder lyckan under ruvande höstlöv 

som rasslande flyr i vinden

sopande bort hösttamburinen

kläcker fram grönskans prakt

ur värmestrålandets skyddsombud

återbördas arbetsrätten till myrstacken

skriver nya rättvisa vårvädersavtal

förändringsvindens fredsdemonstranter

reser sina kolorerade plakat i motvinden

samlas under de blommande körsbärsträden

plockar buketter med framtidstro

i en lerig dikesren som översvämmats

av kärlekskranka humlor

de surrar om matriarkatets var eller ickevara

medan nyckelpigorna låser upp hämningens dörr

hela världens alla fjärilar fladdrar ut i öppningen

frigör en vårstorm ur intet

där varma sommarvindar drar fram

sopar bort vårtecken ur pannan

kvar blir en värmesuckande massa

kippandet efter andan

sökandet efter vattenhål att svalka sig i

höstens svala vindar befriar sedan alla

med sin kolorit färgsätter världen i sin prakt

vita ark av snö väcker slumrande akvarellist

som under snötäcket sovit skönhetssömn

vårligheterna skvallrar om

vem akvarellisten är

världen häpnar

känslorna skaldar

våren bryter ut

cirkeln är sluten

hjärtat lever upp

aniskten ler

poeten ler

alla går ut

låter sig befrias

från spindelväv och våndor

sinnena jublar i höjden