Julia, ej längre är du en ängel av godhet
Så som Romeo drömde en dag.
Julia, du känner ej vällust av trohet,
Och den som betalar skulderna dina är jag.

Julia, du hör ej mitt rop uppi det blå
Som trots allt är för klent för att nå
Toppen av ditt berg.
Madrigalerna påbjöd du döden,
Du byggde ett slott av lysande öden,
Ståtligt och högt som en dvärg.

Julia, med Romeo är du därefter klar
Du fjäril utan vingar, du föredrar
Att få din ömhet i pengavalör.
I dina yrande drömmar gång på gång
Önskar du juveler istället för sång;
Istället för Romeo: en direktör!