Solstrale… Värmeböljan svagheten människan och mikroklimatet
svagt långt borta skvallrar hösten överröstad värmeböljan
svagt viskar vinden bedjande välter hastigt pappmugg
svagt bordet lutar vattenpölen suckar utmattad dunstar
svagt surrar humlorna skyndar törstiga söker dricka
svagt ropar insekts rösterna förtvivlat björken uttorkad
svagt anar människan vattenbristen släcker törsten behändigt
svagt inser skörden uteblir skyller sakadan värmeböljan
svagt fjäriln fladdrar skuggar vattenpölen bildar mikroklimat
svagt duggar droppar ned mot flämtande växter
svagt hörs frönas lyckorop genom lövgrönsak jubla
svagt drar växtskotten upp räddar oförmögen människa
svagt hörs tuggande knaster människa äter grödan
svagt andas människan nätsurfande förnekande inunder bladskuggan
svagt anar hon grödan skulle bildat kornbod
svagt drar sig till minnes konsekvensen svältdöd
svagt katten spinner fortsätter drömma på kudden
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Solstrale
Läst 255 gånger och applåderad av 13 personer Publicerad 2018-08-02 10:36
|
Nästa text
Föregående Solstrale |