I dina ansiktslinjer, ser jag spår, spår av det som varit och det som komma skall. Svåra fåglar som retat sig genom dina dagar, fått dig att ta reda på mer än du velat, moln som vandrat utan att ta hänsyn till din önskan. Planerna som följt de stigar du inte tänkt dig. Sorgen som avspeglas i din blick då du ser ut över den rensopade tomma gatan.

De har alltid sagt att dina sår är osynliga
men de blir långsamt synliga för mig.