i en korridor hörs fotsteg avlägset...

liksom de evigt trampande 

de som stiger över liken

de som aldrig hänsyn tar

de som våfflar fram i allt

livsdrycken pressas ut ur livet 

som om de ägde allt sammans

aldrig trodde de att det sinar

sina isberg

isberg sina

några droppar ur livets vin

doftar förundrande gott ...

stegen närmar sig i snabb takt 

de är på väg emot folkhopen

då briserar det stora skalvet

klyver korridoren spärrar vägen

en sista droppe ur livets vin

faller ned i gapet mellan dem

bottenlöst hål slukar droppen

efter en tid spirar en vinstock ur gapet

stegen har stannat trampandet har upphört

druvorna vinkar med sina fruktkroppar

ingen är mer nedtryckt eller avskild ...

kvar finns det upplysta korridorfolket

skolornas klassrum flödar i ljus

barnen undervisar de vuxna nu

i hur leka och skratta åter igen

kärleken återvänder till folket

livet återvänder 

det var droppen

ur livets vin's förtjänst