När man tröttnat

Påhoppets era kommen
Slåss med ordstormande salvor
Hon som vet allt har tagit kommando

På en liten lapp i handväskan
Där har jag ristat ned ett svar på tal
Men jag hinner aldrig få upp den

Väl på väg från brottsplatsen
Där själamordet begicks berått
Läser jag och försöker memorera

Man måste ju för en gång bli hörd
Men en sån som hon lyssnar hon?
Nej... Självklart kan hon inte lyssna...

"Hur kan jag vara jag för någon som du som redan bestämt att jag är ett skämt" ...
Det står där på lappen i min väska...

Men jag minns bara hennes ord om mig
Minns endast allt negativt hon sagt
Minns hur illa jag mått av sånt här

Så kommer vintern snön isen halkan
Fram med spaden och skyffeln
Då kommer plogen jag hamnar under

På en liten sekund är jag fångad
Inmurad i en snövall på råddjursstigen
Kroppen är ihoptryckt med tankarna

Men jag minns inte något gott om mig
Hinner tänka att jag inte ska ge upp
Då kommer vårsolen och smälter ned mig

Far ut med dagvattnet i Hertsöfjärden
Fågelskådarna kollar vårens återkomst
I ett dike kravlar jag mig upp likt en groda

Hoppet jag tar för mig mot soluppgången
Sedan dess har jag oförtrutet sänt dem
Solskenskramar till er alla via poeter.se