En liten sötnos med blå ros
i disig vårsol
ett diadem större än en hatt
när white trash fått fnatt
isblå som hennes tyllkjol
och i guldskimrande skinnpaj
på en skrotig bakgård i maj

pitbullhundarna skäller
grannarna gnäller
pappa styr upp barndomslek
morfar till en docka
grejar samtidigt med söndagsstek
stora pupiller, och allmänt blek
världarna verkar krocka

liten sötnos med blå ros
sköter sig själv
pappa inne i köket
fyller på daglig dos
måste orka ta hand om stöket
mamma i mobilen
Instagrammar, håller stilen

en liten aningslös tös
en matros med skinn på sin nos
sjunger för lillan i famnen
”liten båt blir ofta våt”
tre år, och förstår hur det går
när skutan sjunker i hamnen