Man skriver för att man vill skriva, inte för att bli läst... Eller tolkad... Vi ska skriva för det är det första vi tänker på på morgonen när vi vaknar. Och om vi skulle skriva för att det första vi tänkte på var att få bli läst, då skriver vi inte för att vi egentligen vill skriva utan för att få bli lästa.

Dock är ett erkännande trevligt och ger uppmuntran för det man gör. Det är sådant vi alla behöver dvs stöd i skapandet. Men om det var att bli läst som var motivet då kan man kanske inte finna den ro man själv behöver för att mogna som konstnär, poet eller skribent...

Att vilja skriva och skriva måste få vara det primära. Man blir sällan känd under sin livstid och efter sin död kan man ju knappast bry sig om man blir läst eller inte...

Därför skriv och skriv och vänta dig ingenting från andra och tolka inte heller frånvaro av uppmärksamhet för ditt skrivna ord som någonting annat än att du liksom andra inte är synkroniserade just då.

Livet är att skriva, inte själva läsningarna ifrån andra...

Var dig själv och sluta aldrig skriva

världen blir konstig annars!

Lycka till!