Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Solstrale…


årstidspoliserna (kortnovell)

 

vintern hade stulitl rosorna från våren. en fastfrusen tår på vårblek kind. vårlökarna protesterat med att blomma sent. utpressat vintern att släppa rosen fri. annars vägrade snödropparna att blomma. vintern gav med sig. frisläppte rosen till slut. men vintern var en cyniker. som hade tvång att stanna. så länge det gick. i trots stal vintern  körsbärsträdens knoppar...

årstidspolisen hade fått nog. efter femtiotusen anmälningar mot vintern. nu lade de upp en efterlysning av vintern. årstidspoliserna gillrade en fälla. men vintern kom aldrig. det fanns endast några spår av den i slutet av mars. men plötsligt slog vintern till igen första april. dock tolkade några det hela som ett aprilskämt. då sommaren börjat gråta floder och höstläge infunnit sig pga torkan måste något göras. omedelbart måste något till.

hela styrkan sattes in. en ny fälla sattes upp. i mitten av maj på Norges nationaldag slog de till. en sommargisslan ville man inte vara med om. snön låg över åkrar och ängar med flera decimeter. årstidspoliserna slog ett grepp om vintern. de bannlyste den efter sitt dåd emot våren. efter förhandlingar släppte vinter ifrån sig körsbärsknopparna och körsbärsblomsterna slog genast ut.

sommaren viskade varma romantiska metaforer. lugnet infann sig  under vårens sista blomningsdagar. sedan tackade våren för det vackra mötet och lade sina blomsterfång i frövila. sommaren lovade våren att förvalta, försvara och vårda fröboden. men höstligan lurade i skymningen. midsommarälvornas dimhöljda ängar beslagtogs av höstligan. de stal sommarregnets ynnestdroppar. nu var goda råd dyra...

ingen ur årstidspolisen orkade göra något. de låg alla uttorkade vid skogsbrända ödemarker. vad skulle nu ske? frostrosornas minnen vaknade, när mytologiska sagor berättades för dem av deras farfar Kung Bore. de smed en plan att frostbomba fjällkedjorna. de ville skapa med solens strålglänsade kollektiv smältvatten och ånga. moln blev resultatet och sommaren började gråta så berörd och tacksam för hjälpen. bränderna släcktes. balansen var återställd.

årstidspoliserna kunde pusta ut. sommaren och hösten slog ett avtal. ett som skulle tvinga vintern till reträtt. om den inte höll sig till årstidspraktikan. nu var allt i sin ordning. alla som kämpat fick sig en härlig indiansommar ihop. nu var det bara att vänta på en vit december. dignande julbord och snötyngda granar med ljus uti.

 




Prosa (Kortnovell) av Solstrale VIP
Läst 341 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2019-12-12 10:17



Bookmark and Share


    Lena Staaf VIP
Härligt berättat med kul vinkling. Årstidspoliserna borde kanske kompletteras med en kompetent medlingskommission?
2019-12-12

  ULJO
"vänta på en vit december" är något vi gör. Hoppet överger vi inte:
2019-12-12
  > Nästa text
< Föregående

Solstrale
Solstrale VIP