Nu klämtar klockan över jordens slätter.
Med klagosånger ifrån äng och hagar
en sliten kråkas röst med oss beklagar
i modfälld ton vart väsens oförrätter.

Så innan allt tar slut av livets rätter
jag måste strama till i mina dagar
bestämma måltidsfärgen före det jag lagar
och inte backa från menyn jag sätter

det går inte an att skaffa allt jag ser i boden
inse hur slöseri blir fel med tiden
får ändra mig och haka på ett hållbart spår.

För vem har sagt att kvar blir smörgåsborden
det gäller hejda svinn och dämpa åtgångsspeeden
förminska fotavtryck och handla där jag står.