Barkens mönster som blindskrift
du nuddar med fingertopparna, läser
små svarta skalbaggar springer över din handrygg
och försvinner i knappt synliga sprickor
vinden gäspar i trädkronan
vidgas och sprids
fjolårsgräset mot din kropp
kruståtelns vippor penslar över dina kindben
trädets rötter dricker dig sakta

om du somnar nu vaknar du aldrig

en gång andades vi inte
jordens atmosfär var tunn av eld
ett magnetiskt damm sprang upp ur jorden
och vi plöjde våra åkrar och sådde oss där
vi bar barnen i korgar av fjädrar
byggde vindskydd av löv om kvällen
vi drack regnet och växte oss långa och slanka
din hud luktar svart vanilj
stammen täckt av en skrovlig bark
och avlägsna röster