Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Telefonen ringer, det är du!!

- Rrrrrrrrrrrrrr!! , Rrrrrrrrrrrr!!

Telefonen ringer, det är du!!

Jag skyndar mig mot den,
Mitt hjärta dunkar hårt, mina händer blir varma och fuktiga det pyser fram små droppa på min panna.
Det är du, äntligen ska jag få höra sin röst.


Jag närmar mig telefonen med snabba steg.

Det har gått 5 signaler nu, eller är det 6??
hursom helst är jag framme nu.
Sakta sluter jag fingrarna runt luren, lyfter den sakta men bestämt mot örat

- Hej jag heter Göran och jag ringer från telia, jag hoppas jag inte stör mitt i maten

Luften går ur mig, hur kunde jag vara så dum och tro att det var du?
Jag har väntat i tre veckor nu. Visst sa du att du skulle ringa? Var det jag som skulle ringa? Samma frågor varje gång, samma förhoppning vid varje signal.
Varför ringer du inte?

- Hallå är det någon där??

Rösten i telefonen irriterar mig och jag smäller ner telefonen på bordet och ilsket bryter den irriterande tonen i telefonen ut.
Jag sparkar till bordet och telefonen damper ner på golvet med en smäll.


- Fan helvetes jävla skit säger jag för mig själv och går tillbaka mot soffan och min bok. Den sviker mig iallafall inte tänker jag och sätter mig ner

- Rrrrrrrrrrrrrrr!!, Rrrrrrrrrrrrrrrrr!!


Telefonen ringer, det är du!!
jag skyndar mig upp igen och springer förhoppningsfull mot telefonen,











precis som alla andra gånger.




Prosa (Novell) av AnnaGs
Läst 597 gånger
Publicerad 2006-06-27 22:16



Bookmark and Share


  Mangal VIP
Känner igen ångesten. Bra beskrivet av ett inre virrvarr.
2006-12-06

  curra
Oj vad bra! Precis det är så ibland man vill så gärna att den där personen ska ringa och man hoppas varje gång!
Jättebra!
2006-08-24

  yoyyo
här kom den ju!
snygg text, och aow gillar slutet det är så perfekt..

bra bra bra bra!
2006-06-27
  > Nästa text
< Föregående

AnnaGs