Finner det så djupt tilltalande att få vara människa. En sport av metkrokar och draggandet efter sporer, talg och vilja. Det diaboliska svänget. Jag har ropat hjälp sedan munnen kunde öppnas och jag ropar hjälp tills den sluts för sista gången och händerna som vill täppa till mina medfödda och förvärvade öppningar och avgrundsgap förväxlade jag länge med smekningar och slag. Ett monster av längtan, Gud och dy, bor i mig, släpp för fan i våld inte ut den: den kan storma dig ren på genmassa och färsk lava (med högtryckstvätt bearbeta dig inpå hinnorna och senorna, efteråt inpå bara benet spola med slang).

*