Du målade en himmel,
så vacker och så blå.
Jag målade hus, skog och sjöar för oss två.
Redo att ge allt för att nå,
allt vi sedan gjorde till grå.

Som en telefon utan connection.
Drömde drömmar över drömmar, som Inception.
Men jag är inte bra på att skådespela,
jag är bättre på att försöka leva.
Ett liv jag alltid önskat, då alla andra kämpar för att överleva.
Så skulle vi bryta normen och leva i lycka,
en fin tanke kan man tycka.

Allt går att jämföras med det,
jag vet, jag vet.
Det var aldrig riktigt mitt,
som en vägran att röra sig, sitt.
Men allt som är jag, det var ditt.
Allt jag sade, allt jag var, allt jag kanske inte är idag.
Så stark och hård, men så himla svag.
Fuck jag kan inte, jag måste få vara jag,
som fantasin om en vacker morgondag.
Så stannar du kvar,
stannar du kvar?