Häller upp ett vinglas
Spiller ut mig själv
Tömmer utan att vara distinkt uttömmande
Torrlagd blev jag själv förlagd
Försagd
Bragd om livet
En bragd att det minsta lilla blev skrivet

Häller upp ett vinglas
Sväller halvfull
Badar i serotonin, kära bubbelvin
Fyllan fyller på
Bubblar babblar på denna nivå
Likafullt utan att fördenskull förstå
Dagen efter är vi alla små

Häller upp ett vinglas
Sitter mest som på en spik
Och spiknykter gör det så ont
Fyllan som fas går in i halvlek
Gud är god
Men det är övergående
Barnen är inte lika förstående
De kallar det period