junkien lever
flytande dagar
beroende av mönster
soliga nätter
begravt i mitt sinne
staden suckar och vrider sig
hungriga ögon i mörkrets liv
nätverk och pling dysfunktionell harmoni
150 år för sent
flaskan som spyr
förvirra populationen
förirra koncentrationen
heroin, fentanyl epidemi
kasta in handsken
hon tänkte slå sig fri
upplyste själen med spruta och sked
men cirkeln slutar där den börjar
stadens paralys gathörnen och lyktornas ljus
tårgas, maglites och gummiskott
mmmm, det kliar så skönt
samtidigt tar jag kontakt
jag twittrar inte jag skriver på wickr
små vita planeter som expanderar i mig
så att natten får solljus, badar i vitt sken
men jag slutar jag orkar inte mer
paranoid av varje snut jag ser
kitty cat cutie hur blir man avdomnad?
utan att förvrängas som mannen utan tänder
tik tak tacka hungern
för känslan som uppstår
staden andas ut
lättad av att se mig njuta igen
in på wickr
in på bussen
av bussen
tja hur e läget?
handskakning
in på bussen
av bussen
genom stan
hem
in på rummet
ner i soffan
medicinera
andas ut
beroende av mönster
men nånting känns klart
cirkeln slutar där den börjar