|
EN ANNAN MÄNNISKA
Går i ilska
en tickande bomb
det är inte jag
ser upprepade mönster
från mamma
det är inte jag
rädd och kuvad
från barndomen
det är inte jag
jag är en annan nu
reflekterande, sansad
en hjälpande hand
ändå faller jag
långt ner i gropen
vågar inte titta
över kanten
du är en annan
människa nu
som skrämmer mig
Fri vers
av
Elisabeth Nilsson
Läst 283 gånger
och
applåderad av 20 personer
Publicerad 2020-01-07 17:41
|
|
ResenärGenomLivet
Man kan ändra sig, men det som hänt kan man inte sudda ut...berörande...
2020-01-18
|
|
|
KattenKin
Ja vi faller inom oss själva ibland, en jobbig sida av det här med att vara människa. Fantastiskt bra skrivet.
2020-01-09
|
|
|
Marita Ohlquist
Stark text om det förflutna som inte vill släppa taget.
Texten får mig att tänka på min far.
2020-01-08
|
|
|
Cikoria Blå
Stor närvaro och väl avvägda ord. Bra.
2020-01-08
|
|
|
ej medlem längre
Man kommer så nära på diktjaget i denna välskrivna och utelämnande text. Vi ärver mer än vi tror men vi äger också kraften att förändras.
2020-01-08
|
|
|
Niliboy
Hjälparen å den som bryr sig är en livslång kamp. Den som odlar tro, hopp, å kärlek!
2020-01-07
|
|
|
Lena Staaf
Väldigt vackert, naket och berörande. Vi bär vår barndom och våra föräldrar med oss. Ibland tittar de fram.
2020-01-07
|
|
|
Blomma-Stjärna
bra diktat och berörande i högsta grad - omständigheter kan göra att vi pressas tillbaks dit vi inte vill - poesi liksom reflektion kan vidga vår horisont och ge stöd så att vi kan bete oss som vi önskar i svåra situationer!
2020-01-07
|
|
|
Feliaxel
Tyvärr upprepas historien många gånger
Berörande läsning
2020-01-07
|
|
|
Öknens Ros
Ärvda mönster svårt förändra.
2020-01-07
|
|
|
Judas Ekholm
Helt jävla mästerlig! Berörande som fasen. Och så fin/ful! Galant! :)
2020-01-07
|
|
|
ULJO
Berörs av din text. Mönstret upprepar sig.
2020-01-07
|
|
|
Nästa text
Föregående
Elisabeth Nilsson
|