Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sjömanssteg

 

Min far försvann
Våra vägar korsades aldrig
Han vägde, övervägde
De säger att jag är som han
Bär samma sorg
I rullande sjömanssteg
Seglar iväg
I samma hav som han
Lever om det han förteg

Skriker så högt jag kan
För mig, dig, mayday, mayday
”Save Our Souls”

Släpper aldrig greppet
Om det sjunkande skeppet

 


Fri vers av KattenKin VIP
Läst 159 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2020-04-10 09:21



Bookmark and Share

  Solweig Jansson VIP
Längtan efter en sådan frånvaro är det svåraste att bära för ett barn - en längtan som aldrig släpper greppet ! En närvarande fader kan man bråka med, bli arg på och sörja när han går bort - men den frånvaro du beskriver - frånvaron av kontakt - blir en evig längtan ! Och du ger den en så vacker språklig dräkt - tydlig, fattbar, smärtsam !
2020-04-10

  Blomma-Stjärna VIP
fantastisk text som förmedlar faderns inflytande på diktjaget - en far som aldrig korsat barnets väg, blir hennes öde!
2020-04-10

    Lena Staaf VIP
En försvunnen far lever vidare med sin skugga. Sökande efter likheter och olikheter. De sista raderna vittnar om enveten styrka i havsdyningarna.
2020-04-10

  Marita Ohlquist VIP
Bra text som förmedlar både skörhet och styrka!
2020-04-10

  Nanna X
Åh, stark igenkänning, jag är också som min far... men jag hade förmånen att få leva med honom, ända tills i julas.
2020-04-10
  > Nästa text
< Föregående

KattenKin
KattenKin VIP