Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ibland blir jag lite rädd, när jag läser mig själv...


Min älskare

Du måste vara modig. Är du inte modig, då är du inte min älskare.

Min älskare. Du vet ditt värde. Du har kämpat och nästan förlorat. Du är ärrad och märkt av striden. Men du vet vem du är. Du vet vad du kan. Inget kan ändra på det. Inga hårda ord. Ingenting.

Min älskare. Du känner livet och du känner döden. Du känner rädslan också, men den gör dig inte svag. För du har blod i dina ådror och eld i dina höfter. Du har lärt dig att kämpa och lärt dig att leva. Du flyr inte längre.

Min älskare. Du är en krigare. Du är en av de bästa. Du vågar möta vem som helst - till och med mig. Du är inte rädd för att såra, för du litar på mig. Du vet mitt värde. Du vet att jag vet mitt värde. Därför är du modig. Därför stannar du och slåss.

Min älskare. Du är inte något barn och jag är inte din mor. Jo, ibland kan det vara på det sättet. Jag tar ditt huvud i mitt knä och stryker dig sakta över håret. Talar lugnande till dig... Men aldrig, aldrig när vi älskar!

Min älskare. När det brinner, ut med barnen! Du och jag skall vara kvar ett tag. Du i mig och jag i dig. Brinnande.

Min älskare. Du måste vara modig. Är du inte modig, då är du inte min älskare.


med bild på
http://carulmare.blogspot.com/




Fri vers av Carul Mare
Läst 532 gånger
Publicerad 2006-07-11 08:23



Bookmark and Share


  Björn Donobauer
du är modig som skriver om modet hos din älskare.. hur gör du för att ge honom mod om du är den som gjort honom modstulen?

Men väldigt bra 'passgång' genom en relations olika dimensioner.. kanske någon repris för många.. men väldigt bra.. i mina öron.
2006-07-11
  > Nästa text
< Föregående

Carul Mare