När ett fruset hjärta tinar upp, smärtans fördämning brister.

Ensamma tårar av borttappat hopp sipprar tröstlöst fram ur djupen.

Den snö som legat blir till en flod då vintertider sakta övergår i vår.

Från öppna sår går själens fors, får tjälen att ge vika.

Ett dunkelt ljus från fjärran strålar, värmer de som vågar tro:

”Att barmark fylls med nya skott.”
”Att det finns hopp om grönska”

Blott minnet av vad som var och blev, det finns kvar i evighet.