jag slöt mina ögon - och jag skulle se - vad jag glömt - djupt inne i mörkret - jag vände mig aldrig om - för det nu jag levde - skulle försvinna om jag så gjorde - jag lever nu - inte i morgondagens rus mot framtid - lever nu - inte i gårdagens sus av ett då - lever nu - ... - vänder aldrig om - vänd aldrig om - lev nu - imorgon finns ingen tid - stanna inte upp - då kommer du aldrig ikapp - vad du låter gå ifrån dig - orden gjöt sig som en skyddande mantel kring mig och mina barn - jag lämnade inga spår - sopade rent efter mig - sopade igen spåren efter honom - öppnade fönstren på glänt för att vädra ut - om jag inte gjort det skulle det förfölja mig - det dåd han kastade på mig - hans ogärningar inte mina - oförmågan i mig att utveckla bitterhet och kyla - oförmågan att utmejsla en gärning av hämnd - jag levde på hög höjd - varifrån jag kunde se allt i sitt rätta ljus - därifrån skulle jag uppleva ett riktigt fritt fall ned - för att under resans gång träffa mig själv i hög hastighet - träffen skulle leda mig tillbaka till den jag var innerst inne - och jag skulle nå mig själv till sist - insåg att så snart jag kommit ned ned djupt in - fanns det bara detta - härifrån kan det bara leda uppåt igen - ... - efter detta förstod jag med djup insikt om nuet - att den jag blivit är den jag alltid har varit - sorgen övergav mig - jag var i trygghet - jag var dock ensam - men i gott sällskap med mig själv - det som skett som kunnat skada mig hade stärkt mig - perspektivet hade gett mig kunskaper - de om vilka som var att lita på - för de som är att lita på ska man lita på - men också dem som inte är att lita på - man måste lita på känslan när man vet att dem inte är tillförlitliga - sedan behövde jag endast undvika att beblanda mig med dem - och hålla mig till de pålitliga - många var de som övergav att hjälpa mig och mina barn - för den sensationen att de kunde grotta i andras olycka - allt för att förneka sin egen - där gick jag framåt med ett leende på mina läppar - tog barnen med ut i verklighetens skogar - besökte sanningens fält med dem - och lekte i glädjens lekpark - vi gick endast de stigar som ledde hem - lät oss inte förvillas av lockelsernas rop - för att sedan sova tryggt i drömmarnas bädd - där glada minnen blandade ut de sorgsna - för att en dag helt ha suddat ut smärtan - kvar fanns nu handlingskraft och välmenan i vardagens trall - få blev de följeslagare som  klarade att gå med oss - en djup avund riktades emot oss - ett förringande av våra prestationer och förtal - allt bara för att vi överlevde vad ingen någonsin kunnat föreställa sig att överleva - därför kan jag idag tillsammans med mina barn uppleva en stor tacksamhet - varje dag är en gåva och varje minut är en diamant på det pärlband vi trär som kallas livet - .. - gå därför i visshet om att du är stark - starkare än du någonsin skulle kunnat ana...

om jag vetat det jag vet nu hade jag aldrig gett mig i kast med opålitliga...

jag hade litat till min förmåga att hålla mig till de pålitliga...