Brustna drömmar bland snäckor och diamanter
var inte vad jag ville ge dig.
Jag ägde inte så mycket mer än naiva förhoppningar och ett par hörlurar som egentligen knappt var mina.
Jag levde på löften, andades hopp.
Grät ofta, men inte intill dig.
Jag ville ge dig mitt leende, det sista.
Därför att du kändes äkta, och påriktigt.