jag åskar jag blixtrar jag mullrar 

jag jag igenom hela sagan jag-ar

adderar krutregn till fyrverkerier

då förmörkar det svarta sotet allt

i alla de gamla husen skvallrar fönstren

en uppgörelse mellan himmel och hav

på en stig krattas gruset i randiga diken

där kulorna landar så trygga i stenfamn

den vita tyllgardinen vinkar sitt farvältag

ut ur porten springer barnet i tårar efter...

de går att addera men det går ändå ej ihop

havet rinner av jorden ut i tyngdlösheten...