Jag måste vakta min tunga

Jag måste stänga min trut

Kan inte dansa och sjunga

för inget är som förut

Snart går solen ner här

över välbekanta tak

Ytterst få som ber här

utom en kurd från Irak

När jag kommer hem från city

är jag alltid psykiskt sliten

Det kan aldrig bli som det var

att komma hem när jag var liten

Måste parera en stöt

och blixtsnabbt fly från en annan

Någon är fruktansvärt söt

Någon har små horn i pannan

Infernots smältdegel stör

Rör om i högkänsligheten

Ser hur min ungdomstid dör

där utanför lägenheten

Där går en gubbe som glor

På denna front intet nytt

fast jag blev äldre och stor

Jämngammal med Kajsa Grytt

Så rullar dagarna på

och jag är inte helt kry

Men evighetsmorgonen

ska trotsa skuggor och gry

LARZ GUSTAFSSON 31/10 2021